Konstnärliga tekniker

Genom påfågelns öga – åtta grafiska blad av Picasso tillsammans med skulptur och konsthantverk ur museets samlingar. I samklang med Nils Wedels väggmålning Konsternas intåg visar dessa verk på konsten som källa till tröst, glädje och reflektion.

Burning Desire

Göteborgs konstmuseum presenterar den första separatutställningen i Sverige med den kuwaitiska konstnären Monira Al Qadiri. Hennes skulpturer och videoverk undersöker människans relation till och beroende av olja, samt hur kultur, klimat, landskap och historia påverkas av fossila bränslen och oljeindustrin.

Årets konstnär i Prinsessans Estelles skulpturpark Den polska konstnären är internationellt känd för sina arkitektoniska skulpturer som ofta speglar en viss tid eller samhällsstrukturer i förändring. Hon utgår ofta från byggnader som fått förändrad funktion eller som inte längre finns kvar. Skulpturen anknyter till Karl XIV Johans konstmuseum på Durgården, som efter tio års planerande ändå aldrig blev byggt.

Vid invigningen den 3 juni kommer bl a Prins Daniel att närvara och det är en offentlig tillställning där den som vill kan närvara. Se på hemsidan exakt var skulpturen ska placeras.

© Monika Sosnowska

Vår konst – en kommunal skatt

Kungsbacka kommuns konstsamling består av cirka 2 500 verk, främst inköpta med skattemedel och därmed ägda av kommunens invånare. Samlingen innefattar bland annat målningar, skulpturer och grafiska blad, skapade av såväl lokala som nationella konstnärer.

Utställningen visar ett urval ur samlingen, exempel på konstnärskap som visas är Kjell Lundberg, Ansgarius Börjesson, Bertil Berg, Anna-Lisa Bringfelt och nanny andersson.

Ett särskilt mysterium i samlingen är en stor målning av Pieter Francis Peters, som hittades vattenskadad i en kommunal rivningsfastighet. Dess ursprung är okänt, men kanske mysteriet får en lösning nu när tavlan visas upp i konsthallen?

Vår konst – en kommunal skatt

Kungsbacka kommuns konstsamling består av cirka 2 500 verk, främst inköpta med skattemedel och därmed ägda av kommunens invånare. Samlingen innefattar bland annat målningar, skulpturer och grafiska blad, skapade av såväl lokala som nationella konstnärer.

Utställningen visar ett urval ur samlingen, exempel på konstnärskap som visas är Kjell Lundberg, Ansgarius Börjesson, Bertil Berg, Anna-Lisa Bringfelt och nanny andersson.

Ett särskilt mysterium i samlingen är en stor målning av Pieter Francis Peters, som hittades vattenskadad i en kommunal rivningsfastighet. Dess ursprung är okänt, men kanske mysteriet får en lösning nu när tavlan visas upp i konsthallen?

– separatutställning

Konstnären Lars Englund (1933–2025) utforskade material och former genom hela sitt konstnärskap. Redan tidigt etablerade han direkta samarbeten med fabriker, där komponenter och material från industrin användes i experiment med komplexa grundformer. Dessa undersökningar resulterade i skulpturer och installationer i cement, plast, stål, aluminium, kolfiber och gummi. Genom att systematiskt mångfaldiga till synes enkla byggsatser expanderade han form och rörelse, ofta i rumsliga varianter.

Lars Englund kom att bli en av Sveriges mest betydelsefulla konstnärer, verksam i skärningspunkten mellan modernism och postmodernism. Hans konstnärliga särart – präglad av abstraktion, konstruktivism och minimalism – har haft stort inflytande på efterkommande generationer av konstnärer, formgivare, koreografer, kompositörer och andra kreativa utövare.

GIBCA extended: – glas, grafik, foto, teckning och skulptur

© Annica Berglund, Flygräkorna

Målningar och skulpturer

© Merete Lassen, akryl på pannå

– Trails of progress

Konstnären Mattias Bäcklin har skapat ett unikt konstverk på Hästhagsskolans fasad i Farsta, där han med hjälp av fasadtegel har integrerat naturinspirerade motiv i byggnadens arkitektur.

Bäcklin, som har studerat vid Kungliga Konsthögskolan, Konstfack och Uppsala universitet, är känd för sina detaljrika teckningar och skulpturer med fokus på naturen. Hans verk på Hästhagsskolan, kallat ”Trails of Progress”, är en tredimensionell förlängning av hans tecknande och föreställer en barkborres kläckkammare. Detta motiv fungerar som en metafor för elevernas skoltid: precis som larven äter sig ut ur kammaren och förvandlas till en skalbagge som ger sig ut i världen, samlar eleverna kunskap under sin tid i skolan innan de lämnar för att möta samhället.

För att förverkliga detta konstverk krävdes ett nära samarbete mellan Bäcklin och erfarna murare. Tillsammans arbetade de för att integrera konstverket i skolans fasad, vilket resulterade i en harmonisk sammansmältning av konst och arkitektur.

© Mattias Bäcklin, Trails of progress

– skulptur och video.

– Grasping grief

Sorg och förlust är något som drabbar oss alla genom livet. Vi förlorar någon eller något vi har älskat, eller så fick vi aldrig vad vi hade hoppats på. Utställningen Grasping grief utgår från den norska konstnären Grete Refsums egen sorgeprocess. Efter makens plötsliga bortgång visste hon först inte hur hon skulle gå vidare, men så småningom blev skapandet ett sätt att ta hand om sorgen och den saknad som följde. Genom verken som ingår i hennes sorgeprojekt får vi följa processen från total sårbarhet till att återfå balans och förnyad styrka.

Hur klarar vi att på nära håll möta sorg och förlust? Konkret visar Grete Refsums konstnärliga arbete hur man kan ta tag i situationen med sina egna händer. Det fysiska arbetet, handlingarna, att med händerna forma och bygga upp något nytt, blir en del av den inre sorgebearbetningen. Trots att utställningen vuxit fram ur konstnärens egna erfarenheter, är det inte bara hennes personliga bearbetning vi får möta, utan en plats för tröst och reflektion tillgänglig för alla.

Innehållsmässigt innehåller utställningen allt ifrån skulpturala föremål i textil och naturmaterial till text och fotografi. Enris, snirkliga bokstäver i metalltråd, minnen från en strand, gamla sängkläder och en skyddsängels vinge samsas sida vid sida. Många av verken är interaktiva och färdigställs först i mötet med betraktaren. De går att krypa in i, omfamnas av, sätta sig i. I Grete Refsums konstnärskap står kroppen, liturgin, leken och allvaret i nära samspel. Förutom verken ur sorgeprojektet får vi bland annat möta serien Herrens velsignelse, skapad för att kunna användas i liturgiska sammanhang. Med utgångspunkt i Fjärde Moseboken (6: 24-27), en text som skänkt hopp och styrka åt människor i tusentals år, är verken tänkta att välsigna alla som möter dem.

Grete Refsum (f. 1953) är bildkonstnär och skulptör. Hon arbetar med existentiella frågor relaterade till religion, psykologi och minnen. Grete Refsum arbetade i tjugo år vid Oslo National Academy of the Arts och var pionjär inom utvecklingen av konstnärlig forskning, i synnerhet visuell teologi. Vid sidan av utställningar har hon skrivit avhandlingar, publicerat texter, hållit föreläsningar som förklarar bakgrunden och intentionerna med hennes konstnärliga arbete. Hennes konst finns även i en rad offentliga, särskilt kyrkliga, miljöer.

© Grete Refsum

– skulptur

Tidens poesi – I denna utställning möter du timglas, blåsta skulpturer och glasföremål som speglar tidens gång. Mot det maskintillverkade står det handformade som ett mänskligt avtryck – en öm styrka i en allt mer automatiserad värld.

© Rosita Ståhl

To mill, to mould, to pour and fall Textil och skulptur
regionmuseet.se

Sedan konstnären Dick Bengtssons död 1989 har de retrospektiva utställningarna avlöst varandra. Men detta är första gången hans verk visas utanför storstäderna.

Hälsingland var en viktig plats för Dick Bengtsson, som under många år levde och verkade i Räka skola, invid älven Voxnan.

En ny generation upptäckte Dick Bengtsson under 1980 - och 1990 -talen. Mamma Andersson och Ernst Billgren är två konstnärskap som influerats av Bengtsson.

På Hälsinglands Museum visas ett tjugotal verk av Dick Bengtsson – måleri, skulptur och skisser – samt utvalda verk av Mamma Andersson och Ernst Billgren.

skulptur (Retro 3)

© Liss Annika Söderström, Vass

– Naturens anatomi

Johanna Karlssons skulpturer är vid första anblicken närmast exakta återgivningar av natur. Noggrant utvalda utsnitt och passager av oansenliga men laddade platser och detaljer. Kompositioner som tagna direkt ur verkligheten men placerade i en annan kontext.

Arrangemangen är så trovärdiga att man som betraktare ibland glömmer att man tittar på en skapad värld. Genom att lyfta ut naturen och placera den i ett rum för konst tvingar hon oss till en närmare observation och eftertanke. Nu upptäcker vi också handens närvaro, en ömsint materialbehandling och de outtömliga valmöjligheter i färg och uttryck som konstnären ställts inför under arbetet.

© Johanna Karlsson, Passage I, 2025 Gips, papper, pigment, metalltråd, 72x52x12 cm

– Krukmakare, konstnär och poet. Utställningens innehåll: brukskeramik, keramiska skulpturer, reliefer, måleri, teckningar och poesi. Utställningen är curerad av konstnären Theo Ågren.

Birger E. Nilsson, Skål

Två konstnärers världar – skulptur

Myriader av stygn Textila objekt och skulptur.
Sandra arbetar material- och teknikundersökande, ofta skulpturalt med fokus på textila objekt. Genom sina verk utforskar hon mänskliga och icke mänskliga kroppar i relation till naturen.

Skulptur av Sandra Lundberg

– keramik, främst skulptur i stengods

– trä.

»För mig är utgångspunkten, processen och innehållet alltid orienterade kring rörelser – i materialet, i formandet, i själva formen och i objektens beteende. Alla dessa rörelser skapar ett temperament och en motpart som man kan förhålla sig till« säger Henning Lemcke.

I hans verk Dansant tar hävvältar, dubbelkilar och ovalaxlar – former som kan röra sig – in rummet. Han uppmuntrar till spelet mellan observation, aktion och reaktion som en dans kan innebära. Genom att byta ut den mänskliga danspartnern mot en skulptural undersöker han kommunikationsformen dans, där vi konstant läser av och svarar, följer och för. Men aktar fötterna.

Henning Lemcke (född 1990) har en mästarexamen i finsnickeri och design från Aachen i Tyskland. Han arbetar i massivt trä i spektrumet mellan slöjd, design, konst och hantverk, och har bl a utfört Lies-Marie Hoffmanns bastanta konstverk "Parallella rum" i Hospitalträdgården i Ulleråker. Just nu arbetar han bl a med offentliga gestaltningar till centralstationen i Göteborg och Linköpings universitet. Han är bosatt i Uppsala sedan 2019 och var medlem i Kaleido 2023–2025.

© Henning Lemcke, Hävvälta 1 & 4. 80 x 320 cm respektive 60 x 100 cm. Massivt lärkträ. Foto: Henning Lemcke.

– måleri, teckningar & skulptur

– skulptur

© Lena Karlsson

Bulta, lysa, öppna, växa, vandra Måleri och måleribaserade skulpturer

© Lisa Stålspets, Sovande pojke

Skulpturerna har alla, som bas för skapandeprocessen, hittade föremål som får ett nytt liv, en ny identitet, kanske ett återskapat värde.

© Emma Billbäck, Som att flyga

skulptur

© Margareta Lewkowicz

November – skulptur

Eye & Eye skulptur

Julutställning med galleriets medlemmar. silver, keramik, glas, trä, metall och skulptur

»Sommaren 1945 anlände 600 före detta fångar från Bergen-Belsen med de vita båtarna till Sverige och Sigtuna. De flesta var kvinnor som mot alla odds överlevt nazisternas koncentrationsläger. En av dem som vårdades på Sigtunastiftelsen var min mor Susanne, ursprungligen från Ungern. Hon var då nyss fyllda 15 år, svårt sjuk och vägde 25 kg«

Redan i Sigtuna började Susanne Zimmermann Berglind (1930-2008) teckna och på så sätt bearbeta sina upplevelser. Att skapa blev ett sätt att fortsätta leva, att få kontakt med livslusten mitt i all sorg och mörker. Så småningom började Susanne att studera vid Konstfack i Stockholm. I böcker som Flickan och förintelsen – bilder från en omöjlig verklighet (Wahlström & Widstrand, 1995) gestaltar hon gripande sitt livsöde i ord och bild. »Att vittna för omvärlden har hjälpt mig att överleva,« skrev hon i samband med en utställning av de bilder som visar hennes upplevelser från lägertiden, och som nu kommer att visas på Sigtunastiftelsen i dialog med dottern Anna Berglinds konst.

Genom de vittnesmål Susanne lämnat efter sig i form av böcker och teckningar är ett samtal mellan mor och dotter fortfarande möjligt. Susannes historia har haft stor inverkan i Annas liv såväl som på hennes skapande. En återkommande fråga i hennes konstnärskap är vad vi som människor och samhälle väljer att belysa och synliggöra, och vad som lämnas i skugga. Vad tillåter vi, medvetet eller omedvetet, att falla i glömskans mörker? I år är det 80 år sedan andra världskrigets slut och snart finns inga förstahandsvittnen kvar vid liv som kan berätta om sina upplevelser. Då blir det än viktigare att hitta nya sätt att levandegöra deras berättelser, så att nya generationer också kan minnas.

Anna Berglind (f. 1961) är konstnär och lektor vid Linköpings universitet, utbildad på Konstfack. Hon har lång erfarenhet av konstnärlig gestaltning av offentlig miljö, utställningsverksamhet och performativa verk. Hennes praktik är tvärmedial och idébaserad; inom områden så som ljusinstallation, skulptur, video och fotografi. Hon har på senare år varit aktuell med soloutställningar på bland andra Aguélimuseet, Sörmlands museum, S:t Olai kyrka i Norrköping samt Uppsala konstmuseum. I det offentliga rummet har hon haft gestaltningsuppdrag för exempelvis Sigtuna Museum Art, Södersjukhuset, Judiska museet och en rad kyrkor.

återbruk, skulptur