Konstnärliga tekniker

Monogram och Moderna Museets samling – Upplev museets världsberömda get tillsammans med andra verk och arkivmaterial som brev och fotografier kopplade till Rauschenbergs konstnärskap.

Fotografen från Riga

Foto: Iveta Tavari, Edgars Tavars, 1987, courtesy Inta Ruka.

Reflektion 11/3/11 – japanska fotografer möter kataklysmen Fotograferna i utställningen har dokumenterat de pågående effekterna av den oöverträffade katastrofen, som inträffade den 11 mars 2011, när en jordbävning drabbade Japans nordöstra kust och Tōhoku regionen.
Fujii Hikaru (1976) – Iwane Ai (1975) – Kanno Jun – Obara Kazuma (1985) -Saito Daisuke (1982) – Sasaoka Keiko (1978) – Suzuki Mayumi (1977)

© Jun Kanno, Reflektion

– lokalfotograf i Surahammar. Fotografier från 1940-tal till 1980-tal sammanställda av Anders Johansson.

© Sven-Erik Eilert Vattentornet och kommunhuset

– naturfotografi från Österlen

© Kerstin Eilert

möts i utställningen The Left Shore. Utställningen bygger på Anders Petersens fotografier.

Blindgångare Foto, Skulptur, Video

© Lovisa Ringborg

Hembygdsarbete – Konstnärsgruppen Arvbetagelse ställer ut i museets samlingar och presenterar ett nytt ljudverk, en installation med mönsterark, textila tillägg, foto- och videoverk. Arvbetagelse består av Anna Lindkvist Adolfsson, Carina Bergholm, Inger Bergström, Frida Berntsson, Catarina W. Källström och Maria Wahlgren. Sedan 2014 har gruppen undersökt teman inom det textila fältet med utgångspunkt i kollektiva arbetsmetoder. Detta har resulterat i utställningar, publikationer, texter och bloggar.

Notions of creatures Fotografiska installationer och skulpturala former

– Grasping grief

Sorg och förlust är något som drabbar oss alla genom livet. Vi förlorar någon eller något vi har älskat, eller så fick vi aldrig vad vi hade hoppats på. Utställningen Grasping grief utgår från den norska konstnären Grete Refsums egen sorgeprocess. Efter makens plötsliga bortgång visste hon först inte hur hon skulle gå vidare, men så småningom blev skapandet ett sätt att ta hand om sorgen och den saknad som följde. Genom verken som ingår i hennes sorgeprojekt får vi följa processen från total sårbarhet till att återfå balans och förnyad styrka.

Hur klarar vi att på nära håll möta sorg och förlust? Konkret visar Grete Refsums konstnärliga arbete hur man kan ta tag i situationen med sina egna händer. Det fysiska arbetet, handlingarna, att med händerna forma och bygga upp något nytt, blir en del av den inre sorgebearbetningen. Trots att utställningen vuxit fram ur konstnärens egna erfarenheter, är det inte bara hennes personliga bearbetning vi får möta, utan en plats för tröst och reflektion tillgänglig för alla.

Innehållsmässigt innehåller utställningen allt ifrån skulpturala föremål i textil och naturmaterial till text och fotografi. Enris, snirkliga bokstäver i metalltråd, minnen från en strand, gamla sängkläder och en skyddsängels vinge samsas sida vid sida. Många av verken är interaktiva och färdigställs först i mötet med betraktaren. De går att krypa in i, omfamnas av, sätta sig i. I Grete Refsums konstnärskap står kroppen, liturgin, leken och allvaret i nära samspel. Förutom verken ur sorgeprojektet får vi bland annat möta serien Herrens velsignelse, skapad för att kunna användas i liturgiska sammanhang. Med utgångspunkt i Fjärde Moseboken (6: 24-27), en text som skänkt hopp och styrka åt människor i tusentals år, är verken tänkta att välsigna alla som möter dem.

Grete Refsum (f. 1953) är bildkonstnär och skulptör. Hon arbetar med existentiella frågor relaterade till religion, psykologi och minnen. Grete Refsum arbetade i tjugo år vid Oslo National Academy of the Arts och var pionjär inom utvecklingen av konstnärlig forskning, i synnerhet visuell teologi. Vid sidan av utställningar har hon skrivit avhandlingar, publicerat texter, hållit föreläsningar som förklarar bakgrunden och intentionerna med hennes konstnärliga arbete. Hennes konst finns även i en rad offentliga, särskilt kyrkliga, miljöer.

© Grete Refsum

Måleri och naturfoto

Fotografi Linda Edetun (kurator) – Backroom

»Sommaren 1945 anlände 600 före detta fångar från Bergen-Belsen med de vita båtarna till Sverige och Sigtuna. De flesta var kvinnor som mot alla odds överlevt nazisternas koncentrationsläger. En av dem som vårdades på Sigtunastiftelsen var min mor Susanne, ursprungligen från Ungern. Hon var då nyss fyllda 15 år, svårt sjuk och vägde 25 kg«

Redan i Sigtuna började Susanne Zimmermann Berglind (1930-2008) teckna och på så sätt bearbeta sina upplevelser. Att skapa blev ett sätt att fortsätta leva, att få kontakt med livslusten mitt i all sorg och mörker. Så småningom började Susanne att studera vid Konstfack i Stockholm. I böcker som Flickan och förintelsen – bilder från en omöjlig verklighet (Wahlström & Widstrand, 1995) gestaltar hon gripande sitt livsöde i ord och bild. »Att vittna för omvärlden har hjälpt mig att överleva,« skrev hon i samband med en utställning av de bilder som visar hennes upplevelser från lägertiden, och som nu kommer att visas på Sigtunastiftelsen i dialog med dottern Anna Berglinds konst.

Genom de vittnesmål Susanne lämnat efter sig i form av böcker och teckningar är ett samtal mellan mor och dotter fortfarande möjligt. Susannes historia har haft stor inverkan i Annas liv såväl som på hennes skapande. En återkommande fråga i hennes konstnärskap är vad vi som människor och samhälle väljer att belysa och synliggöra, och vad som lämnas i skugga. Vad tillåter vi, medvetet eller omedvetet, att falla i glömskans mörker? I år är det 80 år sedan andra världskrigets slut och snart finns inga förstahandsvittnen kvar vid liv som kan berätta om sina upplevelser. Då blir det än viktigare att hitta nya sätt att levandegöra deras berättelser, så att nya generationer också kan minnas.

Anna Berglind (f. 1961) är konstnär och lektor vid Linköpings universitet, utbildad på Konstfack. Hon har lång erfarenhet av konstnärlig gestaltning av offentlig miljö, utställningsverksamhet och performativa verk. Hennes praktik är tvärmedial och idébaserad; inom områden så som ljusinstallation, skulptur, video och fotografi. Hon har på senare år varit aktuell med soloutställningar på bland andra Aguélimuseet, Sörmlands museum, S:t Olai kyrka i Norrköping samt Uppsala konstmuseum. I det offentliga rummet har hon haft gestaltningsuppdrag för exempelvis Sigtuna Museum Art, Södersjukhuset, Judiska museet och en rad kyrkor.